...
och så var det dags för premiärturen. Moppen var hopplockad efter ett
misslyckat försök att, när den ändå var isärplockad sedan köpet,
renovera och lacka om i någorlunda originalfärg. Jag hade hit Rikard för
lite experthjälp med tändningsinställningen.
Trampa,
trampa och den hoppade igång och varvade villigt efter lite justering av
munstycket. Detta med ställbart munstycke är helt nytt för mig, då jag
hade fast munstycke på min ungdoms Mustang Mamba... I med ettan, högt varv
och slir på kopplingen för att susa iväg. Till min förvåning bara dog
den. "Rikard, den här tändningsinställningen var inget vidare....”
Nytt försök, trampa, trampa och den hoppade snällt igång. Ånyo i med
ettan, högt varv och mera slir på koppling. Det hjälpte föga. Det var helt
enkelt taskig komp. Fan också, det var bara att ställa undan Monarpeden
tills vidare. Efter en stunds diskussion bestämdes det att plocka bort
cylindern för att kolla kolvringarna, dessa visade inga tecken på att vara dåliga,
däremot upptäcktes ett antal repor. Aha!
"Du
får prova en av mina cylindrar" sa Rikard. Sagt och gjort, en cylinder lånades
av Rikard ett par dagar senare, och monterades på Monarpeden. Trampa, trampa
och motorn startade, varvade lika villigt som förut. I med ettan, slir på
kopplingen och den började sakta rulla iväg! Vilken underbar känsla, jag
har haft moppen i min ägo sedan våren -03 utan att få igång den, men nu körde
jag för fösta gången!!! Ut på Linköpingsvägen och hastighetsmätaren
visade på 35 knutar. Jag vände strax efter det att husen tagit slut och vände
kosan hemåt. Strax innan jag kom hem började den gå sämre och jag kom på
att jag glömt slå i olja i bensinen, och med en lånad cylinder, vilken
nybörjarmiss. Inte bra. Hemma på gården stod Rikard och väntade och frågade
hur det gick. "Bra" sa jag, "men det kommer nog att gå bättre
med lite olja i soppan". I med olja och sen iväg igen. Ut på Linköpingsvägen
och jag vände på samma ställe, ut på Sveavägen och förbi kiosken i 45
km/h, och detta med dåligt pumpade däck. Mer om däcken senare. Saktade in
vid bussållsplatsen utanför "Handlar´n i Brinka" och när jag
skulle fara iväg efter vändningen upptäckte jag mitt nästa nybörjarmisstag.
Jag hade inte gjort fast bakbromsen. Det gick tungt att dra moppen sista biten
hem, då bromsen nypt. Nu fick det vara bra för denna dag...
Ett
par dagar senare drog det i moppe-tarmen igen och jag gick ut för att slutföra
mitt arbete. Började med att göra fast bromsen, sedan el-dragning och
slutligen pumpa däcken. "Här skall åkas moppe!" Ut på Linköpingsvägen
igen, genom svackan och Monarpeden gick som ett skinn, jag hann inte bromsa förrän
jag kom till vägen in mot Duntis. Gled Vinnerstadvägen fram för att svänga
in på cykelbanan som skulle ta mig sista biten hem mot Sveavägen. La ner
moppen i kurvan, men det gick bara rakt fram! Jag hade inte märkt att det
blivit punka på framdäcket! Jaja, däcket var dåligt och jag hade ingen större
lust att gå hela vägen hem därifrån, så jag tänkte att om jag kör försiktigt
så kan jag nog ta mig hem. Puttrade fram i 10 knyck och allt var frid och fröjd
ända tills jag fick möte och skulle hålla åt mig lite, då fälgen gick
ner i asfalten och vi vet ju alla hur det styr då. Det var ytterst nära att
det blev en potatisfåra i slänten. Detta fick mig att ta mitt förnuft till
fånga och gå hem sista biten, man vill ju gärna överleva till lördagen för
att kunna delta i Mjölby Tvåtaktsgilles rally.
Med
vänlig hälsning
Broder
Simon
Rapport från Sveavägen.