Jag vaknade klockan 8 till ljudet av mobiltelefonen, mycket sömndrucken i gäststugan vid mina svärföräldrars sommarstuga. Ögonlocken var väldigt tunga efter en kväll med god mat, gott vin och trevligt sällskap. "Jaha, det är väl bara att pallra sig upp" tänkte jag över smög ut ur gäststugan för att inte väcka sambon. Jag körde hem för att förbereda dagens utflykt; brygga kaffe, svänga ihop ett par prickigkorv-mackor och en bastant frukost.
Jag hade lovat att plocka upp broder Peter på vägen ut till den nya samlingsplatsen H47, då ingen broder i närheten av det legendariska Ä22 skulle med. Jag svängde in på gården hos Peter på exakt utsatt tid och strax kom han ut med ett stort leende på läpparna. "Vädret går ju inte att klaga på" sa han. Ha plockade fram sin Monarped och började trampa. "Den är nog lite svårstartad så vi kör igång nere på hamnparkeringen". Peter trampade varv på var och svettigare blev han, Monarpeden var minst sagt svårstartad. "Stiftet är nog surt" sa han sedan myndigt och plockade fram verktygen. Stiftet var torrt som fnöske och Peter kliade sig i förundrad huvudet. "Har du soppa då?" kläckte jag ur mig och Peter tittade på mig som om jag var dum i huvudet. "Jag har ju bara kört till Vadstena tur och retur, det är klart det finn bensin...". Hur som helst skruvade han av locket och döm om hans förvåning, det var lika torrt som stiftet... "Fan, nån måste ha slangat...."
Med full bensintank startade Monarpeden villigt och vi kunde fara ut mot Broder Bengts residens, om än en kvart sena. Bengt stod i trädgården, iklädd sin finaste gå-bort-tröja, en gul med BB-logga, och väntade. Han såg onekligen moppe-sugen ut.
Inga startproblem här och utflykten kunde börja på allvar. Vi åkte Varamon ut, genom Kärsby och ut på Lemunda-vägen. Här kom vi överens om att om vi skulle till Övralid så var vi tvungna att komma från Nykyrka-hållet, Peter var inte säker på om Monarpeden skulle orka uppför Nedralids-backen och han hade trampat färdigt för idag tyckte han. Hur som helst, vi åkte R50 upp till Nykyrka och sedan till Övralid och kom precis lagom till 11-visningen. En mycket intressant tur som upplyste hur vår nationalskald hade levt sitt liv.
Efter visningen var det kaffe och macka på baksidan av Övralid med det lugnande porlet från en springbrunn i bakgrunden och Broder Bengt trollade fram en iskall lättöl som han drack medan Peter och jag avundsjukt tittade på. Efter fikat gränslade vi våra mopeder för att starta nästa etapp på vår Kultur-tur. Vi åkte nerför backen och svängde höger för att stanna till ett par ögonblick hos mina svärföräldrar i Gåsnäs för en kortare paus. I sista backen på gamla vägen innan Nubbekullen började Peters moppe (tog han frivilligt på sig Christers fördröjningsroll, eller är det ödet som varje utflykt utser en fördröjare) började sacka. Peter stannade och ställde genast diagnosen; lossad krök. Fram med skiftnyckeln och problemet var åtgärdat på nolltid.
Vi landade i Nubbekullen kvart i ett, och det var alldeles öde. "Var det fel dag" tänkte jag, men strax dök mina föräldrar guiderna upp. Vi fick en genomgång av August Malmströms (han med "grindslanten" bl.a.) liv och leverne för att sedan bli serverade lite korv med bröd. Efter korven blev det att ordinärt museibesök där ex.vis verkstaden, lagården och logen med en massa gamla föremål betittades.
Efter fullgjord rundvandring var det så dags att vända kosan hemåt, vi svängde av vid Hults missionshus och åkte Lemundavägen, Kärsby och Varamon hem och lämnade av Broder Bengt på H47 och sedan till P1 där Peter lämnades. Sista biten hem uppför backen fick jag åka i min ensamhet, men det var rätt skönt att få sträcka ut efter en hel dags fis-åkande...
MVH Broder Simon
© Bing Brothers