Klockan ringde 09.00 och ingen sambo som knuffade mig i sidan för att få
mig att vakna, hon hade fått gå upp tre timmar tidigare för att åka till
jobbet. Jag pallrade mig upp ur sängen och ner i köket för att fixa matsäcken till
dagens utflykt. Då det lutade åt att bli en heldagsaktivitet krävdes en
matsäck utöver det vanliga. På med korvgrytan för att fixa varmkorv,
stekpannan på full fräs för de klassiska äggmackorna och
iordningställande
av de (enligt Stefan) obligatoriska prickig-korvmackorna. Det skulle nog räcka…
Jag kollade termometern och konstaterade att det var långkalsong-väder, ca
8°, men strålande solsken, det såg onekligen lovande ut.
Jag gick ut och trampade igång min relativt nymålade Monarped, den är
inte svart, vit och lila längre, det lila inslaget har fått ge vika
för den lite mer maskulina färgen mattsvart. Jag svängde stolt ut på Sveavägen
och for nerför Brinke-backen i svindlande hastighet, det är underbart att få
känna frisk morgonluft i ansiktet.
Väl på plats på den legendariska Ängserydsgatan var ingen ännu ute, jag
var så ivrig att jag kommit en kvart före utsatt tid. Jag fick plinga på hos
Stefan, han var i det närmaste klar och vi gick ut för att hälsa resten av
grabbarna välkomna allteftersom de trillade in. Först ut var Christer, sedan
kom nykomlingen Fredrik med sin nyinköpta Rambler –53 hängande bak på
bilen. Sedan kom dom en efter en, Anno, Rikard och ännu en nykomling, Peter på
sin Puch automat. Puchen var i nyaste laget, men med tanke på att han har tre
moppar till i sin ägo är han givetvis välkommen…
Klockan 10.30 var det uppsittning för samtliga och vi gav oss iväg. Första
stoppet blev vid OK, då Rikard var tvungen att köpa fikabröd. Där upptäckte
vi att Fredrik åkte på lötet på sin Rambler och Peter plockade mycket påpassligt
fram en cykelpump. Fredrik pumpade upp framhjulet och det såg bra ut ända
tills han pajade ventilgummit och all luft pös ut. In på OK för att köpa
nya gummin. Däcket blev fullt och han gav sig även på bakdäcket. Samma visa
med ventilgummit och efter mycket pumpande i skift blev vi klara att ge oss
av. Då började Ramblern bråka genom att inte vilja starta. Fredrik cyklade
varv på varv runt OK, men till slut fick han ge sig. ”Ni får åka utan
mig, grabbar. Jag tar bilen upp till Nubbekullen och möter er där…”. Det
är ju trevligt med en egen följebil skulle det visa sig…
Vi gav oss återigen iväg, denna gång ut mot Varamon. Vi tog en liten genväg
som var lite gupplig och rätt vad det var började det låta utav bara den,
det var Rikard som tappat sin ljuddämpare. Det blev till att plocka fram
verktygen och skruva. Denna typ av maskinella fel är ju ingen utmaning för
en kille som han. Fortsatt resa ut genom Bromma, över Kärsbyån och sedan
ut genom Kärsby.
En kilometer in på Lemundavägen började Christers moppe misstända, kunde
det vara en lôppa på stiftet, månne? ”Det var då märkligt, den gick bättre
än nånsin när jag provade den igår.” Stiftet var fint och de blev till
att kolla tändningen. Den omisskännliga lukten av gammal canvas spred sig
och alla förstod att Christer hade plockat fram sin verktygsväska. Efter
mycket slit och trampande hoppade NSUn så småningom igång och Christer var
alldeles svettig i den förmiddagskyliga luften.
Vi fick ändra lite i vår färdplan, den ursprungliga var att åka över Ödeby,
men på grund av en del tidsödande stopp fick vi hoppa över det då mina föräldrar
stod vid Nubbekullen och väntade. Vi åkte Lemundavägen ända till Hults
Missionshus och sedan tvärs över R50 till gamla vägen för att landa vid
Nubbekullens Hembygdsmuseum där vi hade bokat in en specialvisning av den kände
konstnärens August Malmströms barndomshem. Min far, väldigt engagerad i
hembygdsföreningen föreläste för oss under tiden vi inmundigade vårt
fika.
Efter denna välbehövliga paus fortsatte resan genom skogen mot Bona, vi
passerade ställen som Åsandby, Ishult, Täppan, Koltorpet, Brinken och
Tryfall på vår väg.
Strax innan Koltorpet började Christers moppe att hacka och Rikard gasade så
hårt att gasnippeln hoppade ur. Eftersom det inte lockade honom att pimpla de
resterande tre milen blev ett stopp för att meka. Vi andra passade på att ta
en kopp kaffe. Christer hade problem att få igång sin moppe och någon vänlig
själ frågade honom om han hade bensin. ”…men lilla vän, jag tankade ju
innan vi åkte, det kan ju inte vara soppan det beror på…” Christer kollade i alla fall
och tanken var snustorr. ”Otroligt, min moppe måste ju ha dragit två liter
per mil.” Då var det bra att ha en följebil som kunde serva med soppa…
Vid Tryfall stannade vi för att kolla in denna säregna herrgård som
ligger som utslängd mitt i den mörka skogen med sin fiskfjällspanel.
Vi korsade Godegårdsvägen för att köra vidare mot Salstersvik och
Djupvik. Lite efter Djupvik svängde vi höger för att åka över Håleberget
hem och mitt i skogen fick Anno problem, Crescenten brukar ju inte palla ett
helt rally. Med stor säkerhet gav han sig på förgasaren, det brukar ju vara
den som strular när han är ute på den moppen. Efter en del mekande och
trampande hoppade moppen igång. Det vi kommer ihåg bäst från det stoppet
var dock Rikards grussprut (se film) och Annos kommentar:
”Den kunde ju i alla fall ha stannat i solen, i skuggan är det ju så
kallt”.
Färden gick vidare över Håleberget och ner förbi Kolmetorp och vi
hann inte mer än in på rättöversvögen till Smedsby innan det blev
ytterligare ett
ofrivilligt stopp, återigen Rikards gasnippel och Annos återkommande
problem med skit i förgasaren. Att han inte provar att göra tanken riktigt
ren till nästa gång. Efter detta stopp gick det felfritt ända till Ängserydsgatan
där vi bröt upp för denna gång.
Med vänlig hälsning
Broder Simon
Rapport från
skogarna norr om Motala