Vårrally med Motala Motorveteraner

Senast uppdaterad 2005-06-03

   Jag vaknade med ett ryck, var det slagregn jag hörde på rutan? Jag sneglade mot klockradion som lös "04.00" med sina röda siffror. Jag var alldeles klarvaken när jag smög fram till fönstret i det morgonskumma ljuset. -Det kunde man ge sig den på, det var regn. Jaha, ja, vi får se om det blir något idag, tänkte jag högt för mig själv och kröp ner i den sköna sängvärmen hos sambon. Klockan ringde kvart över 8 och jag släpade mig ur sängen utan några större förhoppningar om att vädret skulle ha bättrat sig på 4 timmar. Jag slog upp gardinerna och såg till min glädje att det var uppehåll och med lite god vilja skulle det till och med kunna spricka upp.

   Jag gick ner i köket och började stöka med de obligatoriska göromålen; brygga kaffe, fixa till prickigkorvmackor och bereda en stadig frukost. Efter inmundigande av frukost till morgontidningen packade jag så min portfölj, säkrast var att stoppa ner regnstället, det brukar hålla regnet borta. Jag låg lite efter tidsschemat och i dörren vände jag mig om för att säga hejdå till sambon och vad får jag till min fasa se, ett kaffespår längs hela hallen. Här var goda råd dyra, jag var tvungen att rädda mitt kaffe för att inte bli utan vid de många och trevliga kaffepauser. Här såg jag också att tidplanen fullständigt skulle spricka, fan också...

   Fick så ordning på termosen och kaffet och gränslade min stolta monarped, putsad och nytankad dagen till ära. Trampade igång och så bar det ännu en gång utför Brinke-backen i svindlande hastighet så att tårarna rann.

   Väl framme på de legendariska Ä22 såg jag inte en enda mopedist, jag hade blivit lämnad bakom... Hur kan mina bröder göra så mot mig. Det var inte annat än att vända om och köra raskaste vägen ner till hamnen dit de andra just hade kommit, vi måste ha kört om varandra. Hur som helst, jag hittade mina bröder och smärtan av att ha blivit lämnad bakom var som bortblåst.

   De andra hade redan anmält sig och fått den obligatoriska påsen med nummerlapp, tipskupong och fikabiljett. Jag anmälde mig och fixade till mitt ekipage. Vi studerade kartan och såg att rallyt skulle ut på slätten söderut för att passera exotiska platser som Freberga, Norrsten, Fågelsta, Varv, Ask, Österstad, Vedemö och Borenshult, alla klassiska platser för ett mopedrally.

   Vi blev släppta i grupper om sex man och då vi var så många som tänkte åka ihop fick första gruppen stanna på kanalbron för att invänta de andra. Färden gick ut mot Fålehagen, förbi Fålehagen, norrsten och ut mot Fågelsta. Där kom det första, men säkerligen inte det sista, stoppet orsakad av en lôppa på Broder Christers stift. Han är nu så van vid detta så det var fixat i ett kick. Färden gick vidare.

   Strax efter Fågelsta var det dags för det första mer organiserade stoppet. Det var Broder Rikard som låg först i kön som slog på en stoppsladd och svängde av. Här visade det sig att Kenta, vår vän från Mjölby Tvåtaktsgille, varken hade kaffe eller mackor med sig, men en trogen mopedist som han kan räkna med understöd i dylika tillfällen. Broder Frank hade ordentligt med fika med sig och delade gärna med sig.

   Vi åkte vidare över en vindpinad slätt mot Varv och sedan in i Långskogen. Här fick Broder Fredrik, på lånad moppe, ett tjyvstopp, moppen la bara tvärt av. Fredrik kickade och kickade så att svetten lackade och slutligen hoppade monarpeden igång. Strax efter kände vi ett par stänk och det blev stopp igen för omklädning, denna gång var det Broder Anders som stod för det.

   Framme i Österstad kom vi äntligen ifatt Broder Bengt, vi hade inte sett honom sedan han varvade ur Crescenten uppför backarna i Fålehagen. Här vankades det varmkorv och dricka, det smakade utmärkt innan vi gav oss ut på tipspromenaden som gick runt Östvallas fotbollsplan, det gick både bra och mindre bra skulle det visa sig.

   Vi gränslade våra mopeder och for vidare ut mot Ekebyborna och vidare in mot stan. I skogarna vid Vedemö bestämdes det att det återigen var dags för kaffe. Fram med termosarna och de sista brödsmulorna innan vi gav oss av på den sista etappen in mot slutet. En sista lov mot Borenshult och sedan Verkstadsön tillbaka så hade vi slutligen nått vårt mål i Motala Hamn. Där delades det ut plaketter till alla som fullföljt och av oss Bröder var det ingen som fick slänga in handduken.

   Vi tog en kopp kaffe och en ostfralla på museet innan det var dags att övervara prisutdelningen, själv fick jag 11 rätt på tipspromenaden och förärades en alldeles utomordentligt praktisk hopfällbar pall med tillhörande hölster.

   Bröderna splittrades för vinden och i Brinke-backen (inte samma fart uppför som nerför tidigare på dagen) kom regnet, men det gjorde ju inget, jag har återigen haft en kanondag i glada vänners lag, och fler ska det bli...

Med vänlig hälsning

Broder Simon

Tillbaka till hemsidan