Som vanligt en dag som denna vaknade jag en stund
innan väckarklocka. Det var med en känsla av förväntan jag steg upp och smög
ner i köket för att avsluta förberedelserna som pågått i flera dagar, nu
var det bara kaffet och prickigkorv-mackorna kvar. Avklarat sen tidigare var påfyllning
av bränsle, putsa av dammet, provköra en längre sträcka (så att man inte råkar
ut för det fenomenet som en känd broder alltid råkar ut för). Man vill ju
inte stå där röd i ansiktet av skam och mumla: ”$%@$##!!!, Den gick ju så
bra igår…”
Det var alltså dags för den årligt återkommande
Kultur-turen med Bing Brothers. Vi samlades kl. 10.00 på Ä22 för en kopp
kaffe på stående fot innan det bar iväg. Det var Stefan, Anders, Stig, Peter
och jag själv. Vi åkte ut genom Varamon, Bromma och ut på Lemundavägen. Som
vanligt svängde vi av upp i backen strax innan Djurkälla för att ta vägen över
det mörka Ödeby för att så småningom komma ut i civiliserade trakter vid
Nykyrka Industriområde.
Vi for genom Nykyrka på ett snyggt pärlband,
Monarpeden sträckte ut fint uppför backen och jag hann lite före de andra upp
till kyrkan, vilket passade utmärkt, då kunde jag ta lite schyssta
”action-bilder” när de andra fräste förbi. Vi svängde in vid kyrkan och
tog sikte på Övralid. Väl där parkerade vi våra stolta springare och bokade
in oss på den guidade visningen för att få reda på lite mer om vår
nationalskald. Efter guidningen intog vi den medhavda fikan bestående av
obligatoriskt kaffe och prickigkorv-macka. Därefter gick resan vidare mot Gåsnäs,
där Barbro tog emot med saft och bullar, också det en klassisk moppe-fika.
Färden gick vidare mot Nubbekullen där mina föräldrar tog emot med kaffe
och mackor (man fick välja mellan skagenröra och ägg), så att vi skulle stå
oss genom den guidade visningen. Då det var tredje gången för de flesta börjar
vi kunna så mycket om Nubbekullen och August Malmström att vi skulle kunna ta
över guidningen. Efter all denna kultur var det bara hemfärden kvar och den
var planerad över Bona, Djupvik, Salstersvik, Håleberget och Smedsby. Första
stoppet blev Tryfall, där vi stannade och beundrade det vackra huset med sin säregna
fjällpanel. Stig kunde inte kontrollera sin nyfikenhet, så han gick fram och
knackade på för att fråga ägaren om vi fick komma in och titta lite i huset.
Det var inga problem. Det blev ytterligare en guidad visning och nu vet man lite
mer om detta sägenomspunna hus. Bland annat berättade han att huset byggdes av
en gammal postmästare från Medevi med storhetsvansinne, att det har använts
som personalbostad för folk som jobbade på ”
Statens uppfostringsanstalt för
kriminella ynglingar”
och att de fick forsla bort 2m3 jord på grund av hussvamp. Vi
tackade för visningen, gränslade våra mopeder och for oavkortat hela vägen
hem över Bona, Djupvik, Håleberget, där jag observerade att mitt framdäck började
bli platt I nederänden, och Smedsby. Vi skildes åt på Medevivägen där
Broder Anders svängde vänster medan vi andra fortsatte till Ä22. Där pumpade
jag upp mitt platta däck för att försöka ta mig hem. Jag kom till ICA innan
det började bli tomt, och nere vid Standpromenaden var det helt tomt. Jag
knallade hemåt och däcket började kavla. Det kavlade mer och mer, och till
slut fick jag bära hela framdelen då det kavlade däcket nöp mot skärmen.
Inte nog med det, precis där och då öppnade sig himlen och det började ösregna.
Tur att jag hade med mig regnjackan, den åkte på och jag kom undan den värsta
vätan. Problemet var bara att det var så varmt och jag blev blöt inifrån istället.
Jag ringde Peter, och snäll som han är ficka jag ställa moppen i hans garage.
Förutom detta lilla missöde var det en stillsam resa
utan några ofrivillga stopp för mek.
PS. Punkan lagades och mopenden hämtades från Peters
källare redan till helgen… DS.
.
© Bing Brothers