Fredag eftermiddag och "görfint" septemberväder, vem blir inte sugen
på en improviserad runda i Motalas trakter i morgondimma och soluppgång på lördagen.
Med väldigt kort varsel lyckades Stefan och jag samla tre klassiska mopeder med
förare till start på Ä22. Dagarna efter lyste avundsjukan klart då vi blev
utsedda till ett nytt uttryck som "svartrallyarrangörer" av enstaka
medlemmar i BB. Nåväl, jag kan förstå vissa Bing Bröders besvikelse
att inte kunna komma iväg, men allt kan ju inte var planerat i förväg…
Min Monarscoot -59 rullade nerför Prinsgatan kl.08.58 och när kopplingen släpptes
sakta hördes ett speciellt vinande från kedjetransmissionen och sen började
Encarwin suga bränsle med choken fortfarande i spänt läge. Försiktigt gaspådrag
och Ilo-motorn visar sin starka sida med en stabil och tyst gång ner mot Ä22.
Att åka Monarks otrimmade klassiker med ett ljuddämparsystem som egentligen är
tre meter långt invändigt och tar bort allt som en motor låter gör att förgasarljudet
tar över körningen och ger en direkt känsla av att vara ett med fordonet.
Broder Christer var ute på gatan och beklagade sig med en muskelbristning i låret
och hoppade runt på kryckor i morgondiset. Men nog minns jag tiden då jag åkte
moped med gipsat ben och krycka, det går om man bara vill......
Avfärden tillsammans med Cresents klassiker Raketaren och 2000S verkade inte påverka Monarken negativt utan väl ute på grusvägsrakan med gott om syre i luften pekade nålen på 42 km/h med lite nedförslut. Men ska jag ligga först i ledet nästa gång får jag hänga på min treväxlade välgående motor för att hänga med Cresentstallet. Stefan och Anders åkte före och rekade vägen, kan man väl säga. Men nu hade jag bestämt mig för originalutförande och då fick det bli så. Genom Varamon och Brommaområdet intill Vätterns strand la vi ut ett stråk av blåröksdimma tillsammans. Och med Stefans vevhusläckande Sachsmotor eller enligt Stefan själv, ”hög risinoljehalt” i tanken blir den tydlig som röken från en gammal sliten SAAB tvåtaktare mellan träden. Upp på Lemundavägen och ner till stranden vid Norra Freberga för en underbar kafferast med prickigkorvmacka. Solen sken vidare på oss medan vi hörde på Anders fantastiska utlägg om naturupplevelser, livskvalitet, kvinnor och mopeder. Med smak på mer blårök i lungorna (det får man ju när man ligger sist i kön hela tiden) föreslog jag uppsittning så vi skulle få lite längd på turen. Anders klagade på myror i byxorna men kom upp på Raketaren efter skakningar och en tömning av blåsan.
Semestergas
och vinden i ansiktet med sikte mot Heidenstams näste kändes det som en
semestertripp. Men när vi kom till Nedralidsbacken som inte är vilken backe
som helst kom jag inte åt ställbara munstycket under motorkåpan. Cresenterna
vrålade uppför backen medan Monarscooten tappade mycket fart på grund av bränslebrist
och för mycket luft. Halvvägs fick jag börja trampa lite för att hjälpa
Ilon men det räckte inte ända upp till toppen. Om någon har provat så vet ni
hur jobbigt det är att cykla uppför på en Monarscoot i ca 200m, jag blev
totalt utmattad och svor att aldrig mer köra otri......
Cresentstallet stod småleende och stolta på toppen och väntade mig
"Monarkisten" som också är ett nytt utryck efter denna färd utnämnt
av Br.C . Stefan tog fram kartan över Motala men platsen där vi ville vända
och åka hemåt fanns inte med på just "den kartan" och det är ju
ganska spännande att ge sig in i Lemundaskogen och åka på känn som vi säger.
Väl inne i skogen hittade vi traktorstigar och även en väg som ledde söder
ut och det var liksom bara att dra på med allt som fanns tillgå. Anders är ju
en jävel på bakhjulsåkning och det är en fröjd att se ansiktsuttrycket
efter en lyckad uppdragning med hela kroppstyngden på raketarns pakethållare
och slutröret skrapar tillslut i gruset. Kaffepaus i solen och Anders vill plötsligt
riva bort förgasaren efter att Stefan och jag har övertalat honom att höja nålen
för att få in mer soppa vi fullgas.
”Jävlar va trångt det va här” sa Anders med huvudet instucket under ramen på raketarn, men skam den som ger sig. Provkörningen visade tyvärr inget resultat och för att skoja bort det hela tog Stefan upp ett på riktigt stygga hopfällbara brillor som han glömt att han hade i fickan (se bild). Lite kaffe till och stelheten i ben och ryggar uppenbarar sig hos alla tre, dags att dra hemåt. Lägg märke till att denna gång berättas det inte om något stopp pga. loppa på stift, skit i förgasare, etc. Och vad det beror på kan man ju fundera över........... Kanske samma syndrom som när vi väl kom tillbaka till Ä22 då Br Tobbe hade vaknat till liv och hade startproblem med en underbart patinerad gammal jordfräs ..... Och vad satt det för motor på den då månne tro, NSU . Samma som på Br C.s NSU Quickly. Men det blir nog ändring på det nu när han är en lycklig Monarkist även han med sin rödvita Monarscoot -59.
Tack
för en trevlig och utvecklande tur.
BR Rikard
© Bing Brothers
