Klockan var halv åtta en tisdagmorgon på semestern, det var dags för det årliga evenemanget "Kultur-turen", om man nu kan säga att det är årligt om det bara är andra året i rad. Det får vara hu det vill med den saken, här skulle åkas moppe....
Jag gled omärkligt ur sängen, jag vill ju inte väcka sambon i onödan, för att på tå tassa ner i köket och komma igång med utflyktsbestyren, som vanligt stod det kaffe, saft, ägg- och prickig-korv-mackor på menyn. Dessutom hade jag en eller ett par ätbara överraskningar i rockärmen för mina bröder.
Jag kom ner till Ä22 vid 10-hugget och där ser jag dagens deltagare redan samlade, det var Stefan, Stig (skaplig uppryckning, andra utflykten i rad) och Fredrik, som vanligt på Monarped, lånad av Broder Rikard.
Vi gav oss iväg norrut, genom Varamon, Bromma och Kärsby för att komma ut på Lemunda-vägen. Där blev vi dock inte gamla utan svängde skarpt höger upp i backen för att ta vägen över Ödeby till Nykyrka Industriområde, nu vet jag varför det heter Ödeby, inte ett hus på flera kilometer...
Efter Nykyrka åkte vi raka vägen upp till Nationalskadens sista boning (och egentligen enda fasta boplats i vuxen ålder, skulle det visa sig på guidningen). Då vi precis missat 11-visningen beslutades det i sann demokratisk anda att det var dags för dagens första fika-paus. Efter fikat gick vi de guidade turen genom huset och fick oss en rejäl dos kultur till livs, det var Nobel-medalj, loden-rock, statyer, gamla kylskåp och en hiskelig massa tavlor, han var ju även en inte oäven konstnär...
Efter denna näst intill överdos av kultur for vi vidare, dock inte utan mankemang, då den lånade Monarpeden inte hade lust att åka mer just där och då, men efter lite lirkande och vänliga ord hoppade den till slut igång och färden kunde gå vidare. Vi åkte över Järsäter och Nedralids sommarstugeområde för att så småningom landa i Gåsnäs, eller Kårsnäs som svärfar säger att hans sommarstuga hette förr i tiden. Där togs vi emot med öppna armar av sambo och svärföraldrar, det serverades bullar och kall saft som smakade utmärkt. Det var dagens första ätbara överraskning.
Efter välsmakande saft och bulle for vi vidare norrut, nästa stopp på vägen var Nubbekullen. Här stod värd/guide-paret och tog emot med varmkorv med bröd, givetvis blev det en kopp eller två kaffe som lök på laxen. Mätta och nöjde fick vi en guidad tur även här med August Malmström (han som målade Grindslanten) i centrum. Vi fick också se den gamla verkstaden, med uråldriga verktyg, Nykyrka Sparbanks kassakista, Malmströms egen-designade servis (dom var lite av allkonstnärer gubbarna på den tiden) och mycket annat.
Sprickfärdiga av nyfunnen kultur/kunskap grenslade vi våra stolta springare för att klara av sista etappen hem till Motala, den gick över Åsandby, Ishult, Bona, Salstersvik, Djupvik, Håleberget och Smedsby och hem, och här kunde historen ha slutat om det inte hade varit för den lånade Monarpeden igen, denna gång kastade den in handuken för gott genom att släppa taget om 15 ekrar i bakdäcket och det är ju inte lått att åka då...
Vi gjorde sällskap med Fredrik hem till Broder Rikard och här tar historien verkligen slut, iallafall som jag kommer ihåg...
Vid tangentbordet denna gång:
Broder Simon
© Bing Brothers